Jag hittade en bild

Standard

Härom dagen letade jag bland bilder på nätet för att se hur det skulle se ut om vi satte plåt över hela vårt tak. Alltså även över den idag trädklädda ”lådan” som liksom ligger över hela huset. Jag hittade dock inte en enda bild som motsvarade min sökning. Kanske är jag helt enkelt skitdålig på att bildgoogla, vem vet. Istället fastnade jag för den här bilden.  


Jag tror att den kommer från någon slags reklam, för jag kan nästan garantera att du inte hittar en spontant tagen bild på ett husägarpar likt den här. Jag menar, se hur de sitter på taknocken. Lyckliga och myser mitt under vad som kan ses som ett renoveringsarbete (sett till verktygsbältet som hänger på stegen). Liksom bara njuter av tillvaron. 

Jag kan meddela att verkligheten som husägare inte riktigt ser ut så. Nej det är lite mera så här. 

  
Ett skitigt avlopp, som förvisso är nyrensat till en nätt summa av 1400kr, men som likväl behöver lite kärlek.  

 
Låt er inte luras av några glada skutt här inte, utan låt blicken vandra till höger i bild och beskåda den (förvisso väldigt vackra) tapet som oblygt tittar fram. Där kommer den att fortsätta titta fram tills vi bestämmer oss för att renovera köket om en sisådär 5-10 år. 

IMG_4838

Ett trasigt fönster, en ofixad trädgård och en gammal petflaska med okänt ursprung. En vacker dag ska här finnas en vacker stenlagd uteplats. Men just idag är inte den där vackra dagen kommen.

Det är lite mer så. Alltid något att göra. Sen finns såklartstunderna när man sitter ute på trappen en varm vårdag, med en kaffekopp i handen och barnen lekandes på gården. Då känns det fint. Riktigt riktigt fint. 

Sakta men säkert

Standard

Vi har en källare här i huset. En stor källare med gillestuga och gästrum som vid inflytt såg ut som en klassisk sportstuga.  

 Bilden kommer från prospektet, så kvalitén är därefter. 

Ganska snart efter att huset blivit vårt rev vi ut väggar, golv och tak. Inte för att vi hade någon större längtan efter att ta sönder saker, utan för att både väggar och golv behövde göras om för att fungera just i en källare. Rivningen var väl den enkla biten. Särskilt för mig eftersom att det var min man och min far som skötte själva rivandet. Det var sen det blev svårt – när vi skulle bestämma oss för vad vi ville göra av det hela. 

Efter en lång stunds funderationer blev det ett ventilerat golv och puts på väggarna. Den här biten var också rätt enkel med tanke på att vi inte gjorde det själva.     

Sen dess har det sett ut så här (sett från en annan vinkel än bilden ovan). Mest eftersom att vi tydligen behövde fundera lite till över vad vi skulle göra med det hela. 

Men nu. Nu händer snart grejer. Härom dagen målade jag gästrummet. Det kanske ser vitt ut, men det är det inte. Det är bara nästan vitt.  Men liiiite rött också. Eller rosa kanske. Knappt så det märks. 

 (Nej det gick verkligen inte att fota rummet utan att jag kom med på bilden. Det var helt omöjligt.)

Och snart ska alla källarfönster bytas. De vi har nu är förvisso väldigt tidstypiska och väldigt fina, men de håller inte direkt kylan ute. Och ett är dessutom trasigt sedan vi rev källaren för en sisådär ett och ett halvt år sedan.  

 Här ser man ett trasigt fönster och en uteplats i behov av återuppbyggnad. 
Och så kommer vi få dörrar och kanske ett och annat eluttag. Ja herregud vad det händer saker. Snart kanske vi till och med kan flytta ner så att jag får mitt dansgolv i vardagsrummet tillbaka! 
 

Upp som en sol

Standard

Efter en morgon som flöt förvånansvärt smidigt, trots en jäkligt osmidig natt, kom barnen iväg till skola och förskola och en annan hade plötsligt en hel fixardag framför sig. Jag är nämligen ledig denna vecka för att rodda med en och en halv inskolning. Och med en make i utlandet är det onekligen en sjuhelsickes tur att jag är ledig just denna vecka. 

Men som sagt – framför mig låg en hel dag som jag skulle ägna åt den där ”att göra”- listan som bara tycks bli längre. Och jag gick ut starkt med dra på mig arbetskläder och gå ner i källaren för att påbörja fixandet. Fixandet tog dock slut rätt snabbt när jag insåg att nätverket låg nere. Det ingås jag genom att musiken dog. Och med det var min fixarlust över.

Så istället för att fixa i en musiklös källare (jag lyckades inte kicka igång nätverket) bestämde jag mig för att putsa fönster istället. Detta till ljudet av mitt eget muttrande. Men det sket sig det med när jag insåg att laddaren till fönsterputsaren inte gick att hitta. Nej, den tycks vara gömd så pass väl att varken jag eller maken vet var den tagit vägen.

Vid det här laget blev jag plötsligt jättetrött på att fixa och bestämde mig för att skita i ”att göra”- listan och åka och köpa nya jobbskor istället. Det gick jättebra. Ja om man bortser från att jag hittade några till saker att köpa också. 

Åter hemma inser jag att jag trots allt måste se till att få igång nätverket eftersom att jag inte har ens lite lust att tillbringa ytterligare 1,5 dygn själv med barnen utan vare sig musik, Netflix eller youtube. Så i slutändan har jag lyckats stänga ner och därefter på något vis även få igång nätverkshelvetet igen. Produktiv dag må jag säga.   

  Nu ska jag försöka uppbringa nån slags kraft till att hämta barnen. Sen tänker jag somna med dem vid nattning. Jag har ju en hel fixar-dag framför mig imorgon igen. 

Fallen frukt och sånt

Standard

När man har en trädgård är det liksom oundvikligt att trädgården genererar en hel del avfall. Det kan vara trädgrenar, gamla blommor, fallen frukt och annat smått och gott. I år blev vi tillsammans med andra i närområdet erbjudna hämtning av detta trädgårdsavfall. Ja inte gratis, men för en överkomlig slant. Och det lät ju bra så vi tänkte testa det hela.  

Hem kommer ett stort kärl. Tänk ett vanligt grönt sopkärl som man har utanför hus och radhus, men dubbla (eller kanske trippla?!) det. Där har ni kärlet. Sen är det upp till en själv att fylla detta kärl upp till 75 kilo, sen är det stopp. Och sen töms kärlet var annan vecka, hela säsongen. Lätt som en plätt kan tyckas. Vi ställde oss dock tveksamma till om man verkligen kan åstadkomma så pass mycket trädgårdsavfall på två veckor att det liksom behöver forslas bort.

Men det visade sig inte vara några som helst problem att fylla kärlet på två veckor. Och jag kan meddela att det är svårare än man kan tro, det där med viktrestriktionen. Det var alldeles förfärligt lätt att fylla kärlet med allsköns trädgårdsrelaterade ting. Och kärlet blev snabbt alldeles förfärligt tungt! Ja första veckan tömde de inte ens vårt kärl, så tungt var det. Min man påpekade att det faktiskt stod på hemsidan klart och tydligt att ”om man inte med lätthet kan flytta kärlet är det för tungt” och att jag kanske borde känt efter hur pass lättflyttat det var, innan det var dags för hämtning. Jag kan meddela att tunnan knappt gick att rubba. 

Nåväl, sommaren har gått och vi har lärt oss hur pass mycket 75 kilo trädgårdsavfall egentligen väger. Och sedan den där första misslyckade hämtningen har det fungerat alldeles utmärkt!  

 

Nu så

Standard

Vi tar det från början. Det var trots allt en stund sen vid det här laget. Närmare år 2012 då tre blev fyra och den lilla lägenheten således blev trång. Vi ville gärna bo kvar i det område vi bodde i, men bristen på större lägenheter tillsammans med priserna på desamma gjorde att vi började tänkta oss bort. Bort till varenda förort med rimligt pendlingsavstånd till jobb. 

Så vi gjorde som många andra Stockholmsbor – vi spenderade varje söndag, måndag och tisdag på visningar. Ja förutom de dagar vi gick på förhandsvisningar såklart. Det var ett heltidsarbete som till en början var oerhört spännande och rent utav lustfyllt, men som därefter övergick till nån slags rutin. Jag kan inte påstå att det är en dröm att flänga runt på visningar med två barn. Men nu har jag simmat ut bild märker jag. 

Vi ville ha ett radhus. Ett radhus med liten gräsmatta. En sån där lättskött historia ni vet. Men det var ont om radhus när vi letade som mest. Och desto mer gott om hus. Så på något vis slutade det hela plötsligt med att vi, efter en budgivning som vi långt ifrån vann, skrev på en väldans massa papper och flyttade in i en enplansvilla i Västerort. 

Och här är vi nu – i vår 70-tals villa i mexitegel med en stor källare och en trädgård i behov av omsorg. Så kan det gå.